Dagarna går ihop med varandra. Nyss var det sommar och sol och jag var lycklig när jag vaknade om mornarna. Nu lyssnar jag på Samson och känner suget i magen efter bättre tider. Jag tittar i min plånbok och upptäcker att den åter igen är tom. 
Sex dagar spenderade jag som vabbande mamma under förra månaden, dryga 2000 kr förlorade jag på det. Det värker under ögonlocken av allt jag inte kan inhandla till jultiderna. Samtidigt skiter jag i julen. Jag skiter i att jag inte orkar. Jag skiter i att jag egentligen inte ska klaga men gör det ändå 

Datorn valde att haverera för nära tre veckor sedan. Det tog tid innan jag fann energi till att felanmäla den hos Folksam, men relativt lite tid flöt förbi innan försäkringspengarna satt på mitt konto. Köpte den nya datorn en dag efteråt, men använde den inte på flera flera dagar. Fanns inte längre någon anledning, dem där två datorlösa veckorna lät mig inse hur skönt det var att vara nästintill okontaktbar. 

Jag är glad att vår hemförsäkring är heltäckande och i princip gratis för allt den innebär, samt att vi har halverad självrisk. Jag gillar inte att datorn kraschade. Teknik som inte längre fungerar påminner mig om svunna tider med brevskrivande och kutande mellan gårdar. Då man vandrade ett par kilometer för att ta reda på om vännerna var hemma och sedan samma kilometrar tillbaka då dem inte var det. 

När det var enkelt.

Jag finner det svårt att förstå de oskrivna reglerna för socialt samspel via nätet. Jag vet inte hur man gör, hur mycket fokus man bör lägga ned och när för mycket blir för mycket. Hur ofta ska ska skriva till dem man vill prata med? Hur sällan är lagomt att uppdatera sin status på facebook? Hur pass öppen ska man vara?

Raketforskning låter som ett likvärt alternativ till det sortens umgänge. Raketforskning är säkerligen jävligt intressant. 

Klockan är mycket och jag borde nog lägga mig för att orka upp i tid imorgon. Funderar på om soffan kan göra sig som sovplats inatt då grannen tvärs över gatan de senaste två åren valt att sätta upp en strålkastare till tomtedekoration med timer lagomt till första advent i sitt köksfönster, som på något vis lyckas idiotlysa in genom den minimala springan i persiennen i mitt sovrumsfönster. Rakt in i mina ögon. Den lyser av bara helvete. Slår igång runt 21tiden och lyser sedan hela natten. Hur grannarna själva kan sova står utanför mitt förstånd då det torde vara rena rama Hiroshima där inne. 

DÖ TOMTEJÄVEL

Det blir en arg lapp i trappuppgången om de inte skärper till sig snart

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Motvilliga spadtagnär ett hjärta slår vaktKärlek som är begravenmen bitvis intaktMan är klen under sin huvabesegrad i stridEn sten med en duvavila i fridMotvilliga spadtagett hjärta i nödKärlek som är begravenmen inte särskilt död ...

Alltså, jag är ledsen för min dåliga humor, men det här kan vara det roligaste jag ramlat över på väldigt väldigt länge.   Jag har de senaste 2 veckorna blivit terroriserad av Ambra med Pippi Långstrump (efter att ha avverkat flera månader med en...

Ni vet den där känslan man får av att nu, nu, kommer allt äntligen att ordna sig?   Well, I ain't feelin' it... ...

Kom att tänka på tre tillfällen när min reflektionsförmåga inte direkt låg på topp. Naturligtvis var det här på blodigaste allvar när det väl inträffade, nu ploppar det upp i huvudet emellanåt som kära minnen jag kan skratta gott åt. Men ändå, hur...

I brist på annat kör jag vad varenda modern bloggerska nu för tiden gör;   10 saker du inte visste om mig   1. Jag avskyr kaffe men älskar lukten av det! Kan sitta med näsan doppad i andras kaffekoppar och sniffa hur länge som helst. Det enda...