Dygnrytmen har blivit helt... fuckad på ren svenska.

Sömnen har utan min vetskap krupit allt längre och längre ifrån mig och jag kommer på mig själv med att ligga och fundera över hur huvudet orkar när kroppen inte gör det. 

När blev det såhär? Hur många nätter har jag suttit uppe nu? Har jag sovit något alls?

Helgen har varit allt annat än driftig. Jag tog mod till mig när jag hämtade Ambra från dagis i fredags och tänkte att nu, imorgon och alla dagar efter det, ska jag vara en kreativ mamma. En cool mamma. En bra mamma. 

En sådan som klipper och klistrar, låter sitt barn hjälpa till vid matlagning och disk, som läser böcker till läpparna blöder och drar runt en pulka till armarna går av.

Men jag skyllde på vädret i slutändan som jag så ofta gör.

Det var vädrets fel att jag inte orkade mig ut en enda minut under lördagen utan hellre valde att titta på Emil i Lönneberga tiotusenmiljarderjävlagånger om.  Vädrets fel att jag stoppade in Felix gräddstuvade pyttipanna i mikron och matade både mig själv och Ambra med. Vädrets fel att mina tankar vandrade åt det syndiga hållet allt eftersom dygnets få minuter tickade förbi; Ska hon inte sova snart? Hur mycket energi kan hon ha? Kan inte den här dagen bara vara över?

Under lördagskvällen när allt var tyst och lugnt och barnet sov fridfullt sedan många timmar tillbaka sitter jag och lovar samma sak. Imorgon ska vi leka. Imorgon ska jag vara duktig. Imorgon ska jag vara glad. 

Det var grått och trist och kallt även på söndagen, så jag antar att det var vädrets fel att det inte blev av då heller. 

Ambra, min Ambra. Sådan tur jag har att du orkar med mig. Sådan tur jag har att jag födde en liten som är den mest tillmötesgående och accepterande individ jag stött på. Sådan tur jag har att du älskar mig trots att jag ligger på soffan och dag efter dag inväntar bättre tider och samtidigt glömmer bort att livet finns här, nu, rakt framför mig med dig och dina upplevelser, erfarenheter, lärdomar och framsteg. 

Tänk om jag hade varit mer klar i huvudet, tänk om jag kunnat rätat ut mig själv en gång för alla. 

Så mycket bättre du och jag hade haft det ihop då. Du är värd så mycket mycket mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Motvilliga spadtagnär ett hjärta slår vaktKärlek som är begravenmen bitvis intaktMan är klen under sin huvabesegrad i stridEn sten med en duvavila i fridMotvilliga spadtagett hjärta i nödKärlek som är begravenmen inte särskilt död ...

Alltså, jag är ledsen för min dåliga humor, men det här kan vara det roligaste jag ramlat över på väldigt väldigt länge.   Jag har de senaste 2 veckorna blivit terroriserad av Ambra med Pippi Långstrump (efter att ha avverkat flera månader med en...

Ni vet den där känslan man får av att nu, nu, kommer allt äntligen att ordna sig?   Well, I ain't feelin' it... ...

Kom att tänka på tre tillfällen när min reflektionsförmåga inte direkt låg på topp. Naturligtvis var det här på blodigaste allvar när det väl inträffade, nu ploppar det upp i huvudet emellanåt som kära minnen jag kan skratta gott åt. Men ändå, hur...

I brist på annat kör jag vad varenda modern bloggerska nu för tiden gör;   10 saker du inte visste om mig   1. Jag avskyr kaffe men älskar lukten av det! Kan sitta med näsan doppad i andras kaffekoppar och sniffa hur länge som helst. Det enda...