Kom att tänka på tre tillfällen när min reflektionsförmåga inte direkt låg på topp.

Naturligtvis var det här på blodigaste allvar när det väl inträffade, nu ploppar det upp i huvudet emellanåt som kära minnen jag kan skratta gott åt. Men ändå, hur tänkte jag?

• Precis i början av min och en barndomskamrats "rök-karriär" (kan väl tippa på att jag var runt 7-8 år när jag smygrökte för första gången) gjorde vi detta katastrofala misstag som bl a innebar mitt livs första, och vad jag vill minnas också sista, utegångsförbud. Vi hade dittills rökt munbloss på små fimpar min mamma lämpat efter sig i askkoppen, men en somrig juniförmiddag fick vi för oss att vi skulle försöka oss på att köpa egna cigaretter. Vi la upp en plan på hur vi skulle smussla oss in på Shell med en lapp "skriven" av min mamma där hon bad oss köpa cigaretter för hennes räkning då hon var rullstolsbunden och inte kunde ta sig dit själv. 
  Expediten på Shell tittade misstänksamt på mig och sa till slut att om han fick ringa till min mamma och prata med henne så kunde han sälja oss cigaretterna. Jag kunde ha hittat på ett nummer, givit honom numret till min döva farmor eller slagit in numret till Fröken Ur men nej, det gjorde jag inte. Jag gav honom mitt riktiga hemnummer och där svarade så klart morsan....

• När jag var 11 år gammal rymde jag hemifrån sent som attan en fredagskväll efter ett bråk med min pappa och hans sambo. Jag satt mig pengalös och utan ytterkläder på en barncykel med punkterade däck och cyklade 8 km in till byns tågstation, plankade mig på tåget och gick vid ankomst till busshållplatsen mitt i stan för att åka hem till min mamma. När jag kom dit upptäckte jag att jag inte hade någon nyckel med mig och min kära mor var på bröllopsresa i Frankrike vilket var anledning till varför jag var hos pappa överhuvud taget...
  Länge satt jag på verandan och klurade på hur jag skulle ta mig in, innan jag till slut insåg att jag inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra det. Hur natten sedan fortlöpte minns jag inte riktigt, men fick i alla fall övernatta hos mammas väninna som på något vänster lyckats hitta mig huttrande där på bron, för att sedan dagen efter bli bortforslad till farsan igen. Bra där. Verkligen. 

• När jag var kanske året äldre, 12 alltså då, åkte jag bussen från skolan en kall februaridag och halvvägs hem blev jag så där akutmegajättekissnödig. Jag skruvade på mig och knep ihop knäna resten av resan och kutade snabbt som vinden hem när jag väl klivit av, bara för att upptäcka att jag även denna gång inte har någon nyckel med mig. Jag sliter och drar i ytterdörren, men ingen är hemma. Kastar mig ut i snödrivorna i trädgården och tänker att nöden inte har någon lag men samtidigt som jag drar ner brallorna ser jag granngubben ute på sin gård i full fart med att skotta snö. Kniper igen lite till och försöker fokusera: Jag.Måste.Ta.Mig.In.I.Huset
  Ser i ögonvrån att det står en snöskyffel lutad mot altanen så jag rycker åt mig den, släpar den runt på baksidan av huset och hugger ner det ena lilla källarfönstret för att sedan snabbt hoppa in. Det har aldrig varit så skönt att få gå på toaletten i hela mitt liv! Dock fick jag dra en rövarhistoria som min mamma verkligen inte gick på om hur ett par buspojkar kastat frusna äpplen på fönstret så det pajade. 
  Vi har talat ut om det efteråt och skrattat, men en tjej på 12 bast ska liksom bara inte göra inbrott i sitt eget hem för att kunna gå och kissa, det var alldeles för pinsamt för mig att erkänna just då. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Motvilliga spadtagnär ett hjärta slår vaktKärlek som är begravenmen bitvis intaktMan är klen under sin huvabesegrad i stridEn sten med en duvavila i fridMotvilliga spadtagett hjärta i nödKärlek som är begravenmen inte särskilt död ...

Alltså, jag är ledsen för min dåliga humor, men det här kan vara det roligaste jag ramlat över på väldigt väldigt länge.   Jag har de senaste 2 veckorna blivit terroriserad av Ambra med Pippi Långstrump (efter att ha avverkat flera månader med en...

Ni vet den där känslan man får av att nu, nu, kommer allt äntligen att ordna sig?   Well, I ain't feelin' it... ...

I brist på annat kör jag vad varenda modern bloggerska nu för tiden gör;   10 saker du inte visste om mig   1. Jag avskyr kaffe men älskar lukten av det! Kan sitta med näsan doppad i andras kaffekoppar och sniffa hur länge som helst. Det enda...

På tal om Prinsessan och grodan, är inte Evangeline ett väldigt fint namn? Just sayin'...             När du nuddar himlen darrar hela världsalltet av välbehag   ...